I Tyst blomma möts stillhet och färgprakt i ett oväntat samspel. Ett ansikte vilar mitt i målningen – lugnt, nästan drömskt – medan färgerna runt omkring pulserar som kronblad i rörelse. Det är en tyst närvaro, men den talar med färg. Det är en blomma som inte behöver ord för att blomma, och ett uttryck som bär kraft just i sin tystnad.
